Johan BOIS avslutade målskyttet i Lakerdoom. Liam Reddox blev förste målskytt för Växjö i eliten och Iggy förste målskytt för Lakers i Vida. Sebastian Karlsson hann dock före med sitt mål för LHC. Första målskytt i ett slutspel för Lakers blev återigen Reddox. Fakta som dessa är alltid roliga att plocka fram vid festliga tillfällen. Och då ska vi nu (förhoppningsvis) lägga till två spelare till som ska göra mål i en SM-final och/eller bli först att göra mål i Vida Arena i en SM-final. Visst luktar det Reddox lång väg?
Vi har vandrat och vi har vandrat. Vi stötte på förebilderna i Hammers direkt och samtidigt Eagles. Åren som följde gav oss möten med Diö, Åseda och Boro/ Vetlanda. 99/00 stötte vi rentav av på Karlskrona om än i sin gamla form. Den säsongen började jag på allvar gå lite regelbundnare och minns jobbiga matcher mot Jonstorp och även en 2-3 förlust hemma mot Sölvesborg.
Sen kom värvningarna som gav eko in i evigheten, hämnden på TAIF´s söndervärvande av Öster då JJ,Persson,Andersson samt prestigevärvningen Chrille Jacobsson steg ner i spelnivå och blev kungar. Chrille vars pappa varit en av två tvillingar Jacobsson som den gången gick till TAIF gav alltså Växjö åter hoppet om att en dag spela allsvensk hockey hur omöjligt det än lät just då. Sölvesborg ja, denna säsong gjorde de två mål på oss men det var ju inte direkt det man minns från 23-2 segern. Helsingborg och Glimma gav oss lite motstånd och Boro lyckades rentav inte ens förlora mot oss men vägen mot allsvenskan höll på att infrias redan där och då när luckan utnyttjades och endast Borås stoppade oss innan kvalserien mot Allsvenskan kunde intas.
Ett år med glädjen att ha träningsslagit TAIF men återigen misslyckats med att gå upp trots kvalseriespel så fanns det inget som stoppade oss 02/03. Det året hade jag börjat plugga i Kiruna och de glädjescener jag följde via telefon den kväll vi blev klara för Allsvenskan kommer jag aldrig glömma. Även om en fastnad buss satte stopp för er så blev det en grym kväll uppe i norr! Alla dessa spelare man aldrig kommer glömma,; Burman/Jensen, Arto, Custemo, Höök, Dalle, Nyström, Peter Andersson, Bjerdahl, Arup, Grans, Lundström och alla de andra. Jag passade på att se så mkt som gick de stunder man var hemma och Hästen borta där vi vann med 5-0 och den besvikelse som följde att det inte blev tvåsiffrigt glömmer man ej. Festen med spelare, ledare och fans i folkparken var sanslös. Glädjen över att dessutom slagit Troja i kvalet var enorm.
Året efter åker jag och två killer ner från Kiruna till skellefteå och de visar sig ha bra röstresurser när de får se Lakers för första gången. Play-off 2 första året med en seger från kvalserien. Shjon utvisad med 2 minuter kvar och Lundström(?) som kvitterar med en man mindre. Shjon höll på att revanschera sig med ett stolpskott i förlängningen men vi åkte ut, 1-5 tredje matchen och orken var slut. Fantastiskt kul resa dock, folk uppmärksammade oss överallt och berömde vår insats från läktarhåll. SAIK-fansen var mycket misstänksamma när vi stövlade in på O´learys med efter några öl så förstod dem att alla är inte som Björklövenfans.
Säsongen därpå gick vi in med större förhoppningar och missade Superallsvenskan precis men tog oss återigen vidare i PO där Nyköping och en viss nordamerikan stoppade oss. Tung jävla förlust än idag. 05/06 slogs södra och norra ihop och vi tog en tiondeplats och avslutade med massor av förluster. Ett skitår som bäddade för things to come! 06/07 gick vi framåt igen och slutade sexa men åkte mot Björklöven där sekunddrama höll på att ta oss vidare. 07/08 tog vi en pinne mer men fick samma plats, återigen uttåg ur PO-1 denna gång mot VIK. 08/09 blev säsongen då det vände. En femteplats och PO-1 mot Troja med den spänningen som följde och i PO-2 fick vi äntligen jubla. Tom Linder slog en indianare som blev ödesdiger i första matchen och som följde honom resten av tiden i Lakers. Men vi vände och när Rosén gör 3-1 på Oduwya bakom dennes mål så sprängs ljudnivån i Lakerdoom. Äntligen kvalserien!
Kvalserien ja, två år i rad lär vi oss att man måste ha en plan. 09/10 kom vi dit som trea i grundserien men med höga förhoppningar vilka grusades av AIK och misstankar om att Fasth redan varit inställd på flytt dit.
Inför 10/11 förlorade vi en elitseriemässig trupp med dagens mått; C Persson, Hedman, Rosén, MacNevin och Viktor Fasth då lämnade för spel högre upp. Krizan och Alsenfelt fick ta över i mål och en trupp bestående av bra spelare men inga stjärnor, om man bortser från sista esset in i truppen Josh Soares,tar sig lekandes lätt igenom serien som seriesegrare. Tredje gången gillt och med en helt omutlig Alsenfelt tar oss upp i Elitserien. Klassiker som den där pinnen i Ö-vik, den tappade pinnen i Södertälje och hemmamatchen mot SSK där vi förseglade Södertäljes tid uppe i finrummet då publiken gjorde mål via Hillding med en sekund kvar av första perioden. Från den sekunden och fram till idag så har SSK gått från toppen till att nu har ramlat ned i division 1. Matchen mot Rögle då vi var klara och folk var arga på oss redan innan att vi skulle lägga oss och istället lekandes lätt vinner. Fantastiskt.
Vi blev den där exotiska fågeln som folk tyckte var rolig att prata om men ingen tog på allvar. Första året var kampen nedåt länge påfrestande men i sista omgången hade vi teoretiska chanser på slutspel. Det var en nöjd trupp och publik som ändå konstaterade att vi var kvar i högsta serien och vi var en farlig motståndare till alla. Vi slog ju Hv71 inbördes dessutom. Djurgården lämnade sensationellt högsta serien.
Andra året inleddes katastrofalt och Janne Karlsson fick till slut se sig avskedad och Sam Hallam påläggskalven tog motvilligt chansen. Sam lyckades reda ut den värsta stormen och fick nu chansen att kunna lägga sig i värvningsproceduren till nästkommande säsong. Timrå fick lämna serien.
Ifjol lyckades Evertsson/Hallam att pussla ihop ett fantastiskt lag som slutade tre i SHL och som mycket tack vare den spektakulära värvningen av Lassilla i mål kunde slå ut Luleå ur kvartsfinalspelet. Återigen fanns här en stolthet och kanske nånstans en liten nöjdhet över att ha nått semifinal. Färjestad utnyttjade detta skoningslöst och tog sig överraskande trots allt till final.
I år skruvades allt åt ett varv till, ett lag som skulle ta sig till final,ett lag som skulle kunna ta guld.
Så, sådär har det sett ut. Vi har gått igenom en enorm process. Lakers Lakejer har skapat en gruppdynamik som skapat vänskap mellan supportrar från alla olika samhällsskick och åldrar. Växjö har utvecklats från en stad helt utsvulten på ishockey till en stad med spännande ungdomsutveckling och bredd som lovar gott inför framtiden och med ett A-lag som på söndag går in i den historiska första SM-finalen.
Vi gjorde det hör ni, vi fixade det. Vi vandrade fram långsamt och målmedvetet steg för steg. Vi tog ett kliv i taget varje säsong. Men nu kanske vi ska ta två kliv. Kanske kan det gå. Som Öhman sa i svt igår så tror även jag att vi faktiskt tar det. Vi kan ta det och vi vill ta den där bucklan som man sett lyftas varje år. Den kan bli vår. Det är fyra segrar till som krävs. Det låter ju inte så svårt.
Vi har nått den slutgiltiga scenen.
Nu går vi för GULDET.
Ett stort lycka till oss alla och må bästa lag vinna!
Lakers Lakejer
Officiell Supporterklubb till Växjö Lakers Hockey
