av Varanen » tis dec 06, 2011 4:32 pm
Vi har redan sett dundersuccén med målkamerorna. Domarna ser inte någonting själva längre, utan måste ringa en vän i varje situation. Det var bättre förr. Det spelades hockeymatcher, saker och ting hände under spelets gång, och så var det inget mer med det. Domarna var en naturlig del av sporten och det fanns en förståelse för att situationer kan tolkas olika beroende på vinkel, avstånd och en mängd andra faktorer. Nu är det rättshaveristernas paradis och svensk hockey måste ha samlat på sig de alla. Situationer vevas efteråt frame by frame, kameravinkel efter kameravinkel så ögona blöder. Inte ens Zapruder-filmen efter mordet på JFK har analyserats så noggrant som de heta sekvenserna efter varje omgång.
Jag tror det råder viss förvirring vad det gäller sparkarna. Många har fått för sig att pucken inte får ta skridskorna in i mål, eller åtminstone att spelaren inte medveten får låta pucken ta skridskon in. Så är det inte. Anledningen till att sparkarna inte är tillåtna är att de är farliga. Om Disney-maffian nu är så upprörda över tacklingar så borde de inte gilla sparkar. Och nej, jag litar inte ett skit på att alla (ens någon) kan ta sitt ansvar. Tillåter vi sparkar ändrar vi spelet från grunden, och inför ett mycket farligt moment. Redan dagen efter det släpps fritt kommer det finnas kids som utveckar bicycletas.
Och om Luleås coach inte vet skillnad på Fete-Perssons styrning och en spark så kan jag erbjuda mig att ställa upp och sparka honom på familjejuvelerna. Enda sättet Persson kan skada hans nuts är om han själv hoppar in Perssons fot med kulorna före. Så kan han jämföra vad som är vad.
Alltför sällan hör jag tränarna vara ödmjuka över sin egna insats, och alltför ofta ser jag de som crybabies som skyller sitt misslyckande på andra. Spela hockey bonnjävlar!