… Har idag förlängt sitt kontrakt! Björn som har haft en lite kantig säsong följer alltså med Lakers upp i Elitserien och kommer kriga om en plats i laget! Vi vet alla att han besitter goda ES-kvalitéer när spelet klaffar, gott så!
Det var en ljus kväll i Augusti, en sån kväll där nattens värmeskillnad var enorm mot dagens och man kunde känna vattenångorna i luften. Nästan som efter ett riktigt regnoväder. Jag, som verkligen älskar denna typen utav väder, kände att ikväll var det något stort på gång, ikväll så var det början på en historisk resa. En resa som man redan då kunde drömma om. En resa som inte var av denna värld. Stadslaget Växjö Lakers skulle ta sig an sina ”förorts” fienden Alvesta SK. Håkan Nygren, mannen – myten – legenden, stod nere i båset i väntan på att matchen skulle kunna dra igång. I vanlig ordning så hade han termosen med sig inne i båset.
”Lite kaffe är aldrig fel i en ishall” kunde man se honom mumla för sig själv.
Vi som minns Håkan vet att han var ytterst fåordig, han sa så lite så man undrade egentligen om han hade valt rätt yrkesväg. Men misstolka mig rätt nu – han kunde bli jävulusiskt förbannad också. Få personer kunde trycka fram samma röda pigment i ansiktet som Håkan kunde!
Publiken i ishallen var från alla håll och kanter: Växjö, Alvesta, Tingsryd, Lenhovda – You name it. Då många var ytterst intresserade av vad denna klassiska fotbollsstad skulle sig på med ishockey och göra. Snacket på Norrastå (Ja, ni som inte har varit med så länge, det var faktiskt stå där också!) gick om hur man ”Inte kan köpa sig framgång” och att ”Det spelar ingen roll vilket lag dom har, efter div.2 så tar det stopp” och så vidare, och så vidare. Jag kommer speciellt ihåg en gubbe som sa följande:
”Ytterst ointressant match, Alvesta kommer köra över ett Växjö utan klubbkänsla, så förstår inte varför man spelar! Växjö kommer aldrig bli en hockeystad”
Jag kan tala om för er alla, att gubben sa inte så mycket mer den kvällen. Alvesta gjorde väl i och för sig 0-1 om inte minnet mitt sviker, men efter det så var det lekstuga hela vägen in i mål. 10-1 stod det innan hesa-Fredrik tjöt efter tre spelade perioder.
Om jag idag hade fått välja ett tillfälle att peka på och säga:
”Det var här allt började” så måste jag nog välja detta. I mina drömmar så hade jag önskat att jag hade kunnat slå vad 100.000kr med varje belackare där inne på att ”Lakers kommer att spela i Elitserien inom 12 år”, eller ännu bättre: Att jag själv satsade 100kr på Oddset. Till vilket Odds är då frågan? Det lär vara fler nollor än vad jag får plats med!
Nu var resan igång, vårt nästa mål var division ett.
Fortsättning följer…
Jag tänker inte dra ett längre inlägg just nu, utan kan väl mest konstatera att det mesta är redan sagt och känslorna redan bevisade!
Jag vill skicka ett stort tack till VLH för allt godis ni har bjudit på och inte minst LL som har gett mig och min parhäst Varanen chansen till att få driva den här bloggen denna säsongen! Ytterst roligt! Får inte heller glömma alla läsare av bloggen och även trevliga kommentarer, vilket alltid är tok-skoj på ren Varaniska!
I och med avancemanget, så kommer bloggen också att avancera till att bli en fullfjädrad Elitserieblogg, frågan är om det blir något nyförvärv för er som är trötta på oss?
Det återstår att se!
Jag jobbar på en hejdundrande krönika där jag ska dela med mig av mina tankar, blir lite utav en Årskrönika blandat med Historia (ett fruktat ämne för skolbänkens antagonister!)
Regards, Svartvadet – Mannen utan ansikte
Kapitel 1.
Klockan 20:40, Måndag den 28 Mars 2011;
Challe Berglund drar en djup suck: Tollefsen missar ännu ett uppspel. Det står 1-1 på tavlan. Lika, vilket är ett ord som förtäljer hockeyn i två olika världar. Ekonomi, Stjärnor och Hybris mot Kärlek, Vilja och Glöd. Rögle, som är David till dagen mot allsmäktiga MoDo Hockey – Elitseriens Goliat. Hockeyns mekka. Forsberg, Näslund, Sedinarna osv. osv. Listan kan göras hur lång som helst. Alla dessa är produkter från Örnsköldsvik, eller ”Mo och Domsjö AB”. Klockan tickar på, skott efter skott skjuts. Men allsvenskans bästa målvakt under grundserien, Jonas Fransson, håller fortsatt tätt.
Kenny Jönsson, legendaren som numera är tränare, eldar på sina pågar. MoDo fortsätter bombardera Rögles kasse. Kenny vrider sitt ansikte mot Björn Hellkvist, som ser lite konfunderad ut på andra sidan båset:
”Vi måste gå in hårdare i närkamperna grabbar” hojtar Hellkvist till.
Kenny springer bort mot Hellkvist samtidigt som han följer spelet med blicken, när han når Hellkvist synfält så kommer visdomsorden från Ängelholms egna Gud: ”Vi behöver inte gå på dom hårdare!” säger Kenny. Hellkvist ser ut som ett frågetecken. ”Så länge vi låter MoDo snurra i hörnen och INTE låter dom få in puckar framför kassen så har vi poäng! Tro mig!”
Det är knäpptyst i Fjällräven Center.
Samtidigt i Lakerdome:
”TIIIID TIIID” ropar Alsenfelt när Jonsson tar upp pucken i banan, vilket låter honom hålla i pucken utan att känna sig hotad av efterföljande SSK:are. Två sekunder senare hörs ett ljudligt ”ÖJJ”, varpå Jonsson vrider på huvudet. Det är Anders Eriksson som vill ha Jonssons uppmärksamhet. Jonsson gör det som han gör bäst; ett snabbt hårt pass på bladet. Resten är historia, som man säger. Hockeygodis. Magi. Individuell prestation. Kalla det vad ni vill, Eriksson gör i vilket fall som helst årets hockeymål när han fintar upp Bemström på läktaren och sedan lägger in pucken i det vänstra krysset med en backhand! 2-1 till Lakers. De efterkommande 10 minuterna är som sex för ögonen. Allt stämmer för Lakers, det är total utskåpning på isen. Tim Heed och Blaz Gregorc hade kunnat ge sina högerarmar för att bära en Lakerströja denna afton!
Klockan 21:10, Måndag den 28 Mars 2011;
Tredje perioden är disciplin rakt igenom. Lakers visar hur man stänger en match, även mot ett fd. Elitserielag. Det är en styrka som laget har visat hela säsongen. Hela hallen står upp, stämningen är helt magisk i Lakerdoome, den går att ta på. SSK är ett slaget lag, ett utspelat lag, ett lag i tusen bitar.
Samtidigt i Fjällräven Center:
”MEN GÖR MÅL DÅ FÖRHELVETE!!!” skriker en MoDo-supporter med gråten i halsen. Rögle vänder spelet snabbt och Hållberg åker ut för en solklar hakning. Då händer det, som gör sporten till det vackraste som finns, när mirakel händer, när skrällar inträffar, när logiken inte går ihop. Victor Bartley, som förövrigt har gjort en fantastisk säsong, tittar upp, laddar bössan, och dunkar sedan in 2-1 till Rögle med all världens kraft! Det var nästan så man kunde se ett S lysa igenom bröstet på Bartley (Stålmannen), vilken träff! En träff så hård att den knockade hela MoDo. Lamslaget.
Tiden tickar och står nu på omgång 6 – kommer de resa sig på tio? I annat fall är det derby mot Legoknektarna nästa år.
• • •
Kapitel 2.
Onsdag den 30 Mars 2011, Bussen på Växjö flygplats.
Glasdörrarna separeras, ut kliver Svartvadet. Han tar ett djup andetag och känner på luften, hack i häl kommer Sundström som knuffar till Svartvadet i ryggen. ”Fan, det är inte samma luft här nere hörrö” säger Sundström. ”Nä, jag märkte detta också” säger Svartvadet och traskar vidare mot bussen. Fem minuter senare kommer Hedman med världens flin och ingen förstår varför. Hedman är snabb på att trycka ner sin lilla väska i bagen och fortsätter sedan skratta. Timander anade ugglor i mossen och rycker genast upp Hedmans väska ur bagen:
”Vad fan är detta?” säger Timander som låter aningen förbannad på tonen.
”I fall vi vinner så kan vi väl fira lite?” antyder Hedman när Timander drar upp Vodkan som inhandlats på Taxfree.
”Grabbar, för fan! Va lite seriösa nu” säger Challe när han ser flaskan och hamnar därefter i en ordväxling med Timander som, enligt Challe, är tjuven i dramat. Timander blir fly förbannad på Hedman som så många gånger förr, då det faktiskt var Hedman som hade köpt den och inte han.
Efter mycket tjafs så hojtar Andreas Johansson:
”För fan, rappa på nu! Vi ska ta oss till hallen med”. Samtliga infinner sig då i bussen istället och resan mot Lakerdome kan påbörjas.
Robert Rosén gör inte mycket väsen av sig. Han har varit här förut, han kan vägarna, han vet vad som väntar. Aldrig i hans tankar hade han kunnat föreställa sig att han skulle bli Svenskhockeys Marian Hossa. Mannen som valde det bättre laget efter förra årets kvalserie förlust, till att i år visa sig att han kan ha gått på samma nitlott igen.
Bussen rullar in genom grindarna på Värendsvallen:
”Vasch fan e det här?” säger Johansson.
”Jadu, detta är Växjö Ishall!” säger Hedman och fortsätter:
”Här inne har man ju gjort ett antal byten…”
Nagy vänder sig om mot Hedman: ”Anton, watt ís this place?”
”This is my old hometown and this is the Arena, also called Lakerdome” svarar Hedman, aningen nöjd för att han kunde svaret.
”Men den här hallen kan ju inte vara godkänd för spel?!” frågar sig Skröder.
”Det är den, en svinstia för ett äkta grisgäng” säger Svartvadet och ett stort skratt utbryts i bussen.
”Lugna ner er nu och fokusera på matchen istället” ryter Challe till.
Spelarna tar sina ryggsäckar och väntar på att få hoppa ur bussen.
”Luktar illa gör det också” meddelar Hållberg när bussdörrarna öppnas.
Timander är först ut att ta sin bag från bussen och får sedan syn på Hedman.
”Hörru Anton, vi kan ju alltid använda Vodkan till att tvätta händerna efter matchen” med antydan på all smuts som lär finnas i hallen.
Nu står hela MoDo i ett dilemma: Ska dom festa på vodkan eller ska dom tvätta sig med den?
Svaret får vi imorgon.
Välkomna till Svinstian, närmre verkligheten än såhär kommer ni inte, MoDo.
Regards, Svartvadet
Han kom, han sågs, han segrade.
Just idag, efter mötet mot MoDo i exklusiva Fjällräven Center, så var jag väldigt förväntansfull. Skulle denna grabb som kom ifrån de ”Mögliga Tigrarnas”-rike kunna spela en bra match mot ett så pass stjärnspäckat MoDo utan att få tiger-kallingar? (för att fortsätta på tigerspåret)
Det skulle visa sig att han var lite nervös från början, en första period där han knappt vågade hålla pucken, där han, som han ack så sällan gör, snubblade till på isen ett par gånger. Men visst reste han sig, och han visade gång på gång att han är mogen för Elitserien tempomässigt. I parallell med detta så kan man ju inte göra annat än att snegla åt de Mögliga Tigrarna. Smurfarna från skogen som tog fram de gamla fogsvansarna och sågade denne man så att man hade kunnat servera honom som Perssons skinka! Likt Hannibal så hängde dom honom över räcket med alla inälvor flygandes mot marken. Han var död för dom. Han var ju också så extrem kass så det fanns inte. Och dom visste ju, de vet ju allt där ute. Med tradition så kan man hockey helt enkelt. Så en dag som denna så kan man ju inte annat än att dra på smilbanden:
Håll till godo (Saxat från Gröna Brigadens forum):
”Hillding håller inte i allsvenskan”
”Hillding vettifan om vi inte skulle bytit ut ändå inför Allsvenskan” (Toyspeed)
”Hillding får ett helvete”
”Ärligt talat är ju inte Hillding och Laudius speciellt stora förluster från vår sida”
Med tanke på Mögliga Tigrarna och Hillding så kan mina tankar bara komma till ett ställe just nu: Hem till Midgård! Barnslig serie? Ja visst. Roligt? Skit kul!
Och just denna scenen har jag valt ut: Hilldings död i Tengsryd
Hillding, du är våran, och en påle är som alla vet en klockren ”stöttepelare” vilket vi hoppas att du är för oss i många år framöver!
Regards, Svartvadet
I år har det hänt igen, det som inte får hända. Eller?
Som alla känner till vid det här laget så står alltså Lakers Ladies med ena foten i ett kval till damernas Elitserie (Riksserien anm.) och tvingas nu till att kapitulera… De kvarlämnade flyr det sjunkande skeppet i hopp om att en livboj ska kastas ut till vederbörande.
Helt plötsligt stiger Lars Håkansson ur sin hytt på det fina fartyget som glider upp jämte den spruckna båten. Allt artilleri riktas mot denne man. Han står nämligen vid rodret och är den som har fått pengar från ”de-som-sitter-på-höga-hästar”. Frågan är; är det han som är boven i dramat?
Kapten Håkansson på lyxfartyget ”SS Vida Arena” har norpat de Svenska makterna på guld för att deras flotta ska vara slagkraftigt i de farliga haven, där det just nu är kamp om att får komma in bland de tolv fina. Eller? Är det helt enkelt så att han ska lägga pengarna på hög och leka med alla pojkar som sitter i lyxfartyget? Så det kan åka räkmacka och folket-utan-daller-mellan-benen ska ”allt ta mig fan” få äta knäckebröd och dricka vatten?
Håkansson drar på smilbanden, han har ju trots allt fått följande fakta på papper från ”de-som-sitter-på-höga-hästar”:
”Samtliga 17,5 miljoner ska gå direkt till driften utav SS Vida Arena”
*Ett skott avfyras i luften*
Skottet kommer från ett rött fartyg som alla känner igen. Varför? Jo, det är ett stort ”V” målat över styrbord…
MEN VÄNTA LITE! Back up the story… HOLD ON A SECOND. Var det inte V:et, som var delaktiga i att SS Vida Arena skulle får sitt bidrag? Jo, precis så är det. De har alltså gjort en ko-vändning utan dess like. Och för att sitta på höga hästar så får man ändå applådera åt denna trollkonst.
…. I alla fall…. Håkansson vet att han kan använda bogserlinan för att föra den nästa sjunkna barkbåten i hamn. Men det finns en fråga som han måste ställa sig själv: ”Om jag bygger en färja till folket-utan-daller-mellan-benen, kommer de kunna hjälpa mig att plundra mer pengar?”. Folket-utan-daller-mellan-benen hade inte haft någon lycka alls senaste åren i deras skattjakter och nu, i elfte timmen, försöker sig tre utav piraterna på ett försök med att hitta en skatt. Håkansson, som själv har försökt hjälpa till genom flertalet timmar över flaskpost med ”de-som-alltid-sitter-på-höga-hästar”, men har inte fått någon hjälp alls.
Tillslut kommer Kapten Håkansson på en idé:
”Om jag slänger iväg samtliga livbojar, och lagar den lilla båten åt er, så låter jag er plundra i de enklare vattnen nästa år också?”
För de som inte väljer att ta denna boj så återstår endast ett faktum: ”Är dem tillräckligt simkunniga?”
Regards, Svartvadet
Vilken otrolig sista omgång det blev! Sundsvall slår alla TAIF:s miljoner hela vägen ner till HA-Kvalet och Malmö signar Leffe Strömberg som huvudprofil inför nästa års lagbygge, något som dagens inlägg kommer bygga kring. Varför vill jag ha Sundsvall i HA och varför fungerar inte Malmös planer?
Om vi börjar med Sundsvall, som med sin ynka 3,1 miljoner (uppgifter till bloggen) idag visar att ”Stolthet, Hjärta och Tradition” inte längre finns i Tingsryd – det är numera Sundsvalls slogan. Låt mig förklara varför:
Stolthet - Att slå alla odds. Att bära en tröja, där samtliga är underbetalda jämfört med Tingsryd.
Hjärta – Att gå in varje match och visa att alla är människor, alla vill göra sitt yttersta, alla försöker ”persa” som Bengt-Åke myntade.
Tradition – Att år efter år vara utvisade från Lejonklippan, men ändå livnära sig på djuren i den fina delen av djungeln.
Sundsvall är ett måste för HA enligt mig. Ni får säga precis vad ni vill, men utan Sundsvall så skulle inte HA se ut som den gör idag. Varje år, varje månad, varje match så utgör Sundsvall ett ständigt hot med sin Legoknektar och samlar skalp efter skalp till sin trofésamling. Hade Mora vunnit om de hade mött TAIF? Ja, det är jag helt hundra på. För hur vi än vrider och vänder på det – Sundsvall vill vinna till varje pris. För att använda ett citat från vår allas #12 Torsten Yngvesson efter Lakers första seger i Leksand:
”Det finns inget bättre än att se överbetalda stjärnor åka omkring och gråta”
Det är Sundsvalls mål inför varje match. Man vet att man är underdogs, man vet att 5-0 i röven är inget oväntat resultat. Man vet att varje chans man får måste man ta. Norrlandshockeyn är viktig för Sverige tror jag, för mycket derbyn blir bara pannkaka.
• • •
Malmö som har varit flopparnas flopp de två senaste säsongerna går nu in i en ny era med Stenbeck och Strömberg. Kommer man bli bättre? Det är jag övertygad om. Kommer man lyckas med ES? Tveksamt. Malmö är på väg att göra samma tabbe som Tingsryd gjorde denna säsongen – värva för att det ska värvas. Stenbeck och 70 millar i all ära, men är det inte viktigare att hitta de rätta byggstenarna? Det är en fin linje mellan kvantitet och kvalité och båda ihop. Varför har Växjö gått så bra i år? Jo man har hittat de rätta stenarna, man har borrat djupt och länge och när man nu väl sitter på bergvärme så blir kostnaden mindre än Element och dessutom bättre. Om du hade frågat Wikegård för tre år sedan:
”Känner du till Johner, Soares, Lundbohm, Saviano, Ahlsenfelt, Josefsson osv?”
Så kan jag lova er att hans svar hade varit: ”Nej, jag har inte en aning”
Skickar du samma fråga ur Malmö-perspektiv och säger:
”Känner du till Söderberg, Damgaard, Hersley, Green, Wahlberg?”
Då hade svaret redan varit skrivet i sten: ”Ja, de är mycket duktiga hockeyspelare”
Jag tror då alltså att det inte går att köpa ihop ett lag med kända spelare. För de är inte bättre än spelare som vill något med sin karriär, som vill framåt, som ÄLSKAR att spela ishockey och inte gör det för pengarnas skull. Dit har Malmö en lång bit kvar.
Värva ni era NHL-proffs, Saviano kommer fortfarande åka åttor mellan benen på er!
Avslutande citat för att sammanfatta allt:
”Vill Malmö fortsätta spela med sina B-juniorer som Söderberg så kommer dom fortsätta vara ett losergäng”
Signerat, Robert Burakovsky
Regards, Svartvadet
Vad vore världen utan sport? Utan lagidrott? Utan de kittlande nerverna i avgörande situationer, i situationer där folk inte kan förutspå ödet för laget som de håller så djupt inne i sina hjärtan. Där vinna eller försvinna är som frukost. Där varje mål är avgörande. Där varje andetag ger dig svettningar, varje utvisning får dig att hålla andan, varje skott på mål ger dig rysningar. Stämningen är så pass hög så man känner en elektricitet i hela arenan. Stämningen går att ta på. DU är där. DU är i centrum med dina bröder. Det är nu det ska avgöras. Det är nu agnarna skiljs från vetet – Welcome to hell.
Den 25 Augusti 2009.
Den anrika Göteborgsklubben Fröunda HC ger sig in i leken – man vill ha en stängd Elitserie alt. en Europaliga.
Man gick ut som ”Vi är störst, bäst och vackrast” och ”Vi gör som vi vill för ES behöver oss”. Spelare vände hem, nya dyra spelare värvades och man skulle helt enkelt bli Sveriges stormakt inom ishockeyn.
Den 27 Februari 2011.
Det som inte får hända, håller just nu på att hända. Frölunda ligger sist. Man är sämst i ES. Kvalserien står och knackar på dörren och underifrån kommer fyra Allsvenska lag. Dessa lag, är lag som kommer att hugga på allt som finns. Dessa lag har ALLT att vinna.
Växjö Lakers som i år tog hem seriesegern i HA, med tre återstående matcher, och har en forwardsbredd som skrämmer samtliga lag i HA (Örebro borträknat efter fyra nederlag) lär inte skrämma stora stolta Frölunda – på pappret! Frölunda, som besitter en utav ES kanske bästa trupper har blivit årets Malmö i ES. Man underpresterar grovt. Om vi där också lägger till ett Örebro som leds av Conny Strömberg och ett Rögle som är hungrigare än aldrig förr ihop med ett Leksand (som bör gå till ES via playoff) som kommer ifrån ett redan hårt Playoff och det hela blir till en fest!
Den 30 mars 2011.
Biljetterna har gått åt som smör i solsken. Elitseriens crème de la crème Frölunda kommer på besök i Lakerdome. Bussen rullar in till den blåa plåtburken. Joel Lundqvist tittar vänder sig om i bussen och får ögonkontakt med Niklas Andersson. Det blir tyst. Deras ansiktsuttryck säger mer än tusen ord. Tomi Kallio luftar strupen:
”Ä ni säket vi kommi rätt?”
Jesper Mattsson mumlar tyst…”Vi är framme”…
Laget börjar fokusera på matchen och gör sig i ordning i bortarummet. Lundqvist tar sin tur utanför omklädningsrummet för att samla hela laget, då vissa står klistrade mot plexiglaset för att beskåda detta ruckel till ishall. Mögel i taket, plaststolar, och Mcdonalds loggor är målade lite här och var i hallen. Andreas Karlsson drar en djup suck.
”Hur fan hamnade vi här killar? Vad gick fel?”
Ingen hade något bra svar. Det var en talande tystnad.
Lundqvist höjer rösten: ”Det var vi själva som satte oss här. Nu blickar vi framåt och tar oss härifrån”
Is värmningen är avklarad. Stämningen är ganska munter i laget från storstaden. Taktiksnacket är redan i fullrulle. Lundqvist ritar upp en PP-uppställning och förklarar för Kallio att han ska stå mitt i slottet – för det är där man gör mål. Han syftade på när legendaren Patrick Ross som gjorde sin första A-träning med HV71 som 17 åring, varpå Ross presenterade sig själv, tog tag i taktiktavlan, och ritade en ring mitt i Anfallzon. Sedan smäcker den unge grabben till med: ”Här är jag bäst i Sverige”. Historien som har blivit en myt inom hockeyvärlden satt redan klistrad i Kallios bakhuvud. Lundqvist avslutar sitt ritande med de lättnade orden:
”Det här tar vi enkelt”
Lundqvist hojtar sedan till ”KOM IGEN NU GUBBAR, NU KÖR VI!” spelarna samlas och man hör ”SKA VI VINNA?” ekande i omklädningsrummet. Dörren öppnas. Spelare efter spelare skrinnar ut på isen till en visselorkan de aldrig har hört i sitt liv.
Kallios blick når västra ståplats och rädslan sprider sig som en epidemi i kroppen. Psyko Circus.
Hjalmarsson spänner ögonen i Kallio, och det framgår bara en sak – Welcome to Hell.
Regards, Svartvadet
Då tar man nämligen poäng utan att prestera maximalt. Motståndarna har, medvetet eller omedvetet, respekt för oss. Och det undrlättar i det psykologiska kriget ute på isen. Men jag ska inte nedvärdera VLH:s senaste prestationer, det ser ut som även de andra lagen är tunga i benen.
***
Den hetaste frågan, ”snackisen”, som det brukar heta är Karol Krizan. Är han det största fiaskot genom alla tider, eller ett ess i rockärmen?
Min uppfattnin är denna, och den har inte ändrats, sedan han kom till klubben. Karol Krizan var, och är, en chansning. Ingen kan ha trott att han kom hit i OS-finalform. Vi tog hit honom med ett enda syfte och det är att vinna någon match åt laget i KS. Har han varit bra hittills? Nej, inte enligt mig, men det har också sett märkligt passivt ut i backspelet stundtals när Krizan fått spela. Hur bör vi göra? Precis som vi tänkt oss. Få igång honom genom träning och matchning. Ha känsla för vilken/vilka matcher han kan tänkas spika igen i och välja rätt.
***
Troja har gjort en analys och kommit fram till denna hapnadsväckande slutsats: Att ligga och harva i botten ger för lite (ordförande Roger Andersson). Sedan kommer det vanliga tugget om en 3-5 års plan, ökade marknadsandelar, sponsorförsäljning och bla, bla, bla. Det har vi hört så många klubbar innan gå ut med. Varför snackas det alltid och oftast blir det bara en pannkaka av det? Jag vet inte riktigt, men det sammanfaller kanske alltid med insikten om att det ger för lite att harva i botten.
Väldigt lite ordbajseri just nu från VLH. Ange inga årtal till någon sportslig framgång. Gör först, prata om det man gjort sedan. Många andra klubbar verkar ta den andra vägen. Konkreta målsättningar, följt av en svekdebatt. Vem visste förra säsongen att MIF kommer ha ett lag med NHL-stjärnor nästa? Trist för de som lovade något till sina fans. Sportslig framgång kan aldrig utlovas eftersom man inte vet vad konkurrenterna gör.
När jag innan idag utförde min vardagliga surfande på nätet som kom jag över artikeln om ”Manchester Utd mot Crawley Town i FA”, kanske inte säger så mycket om man bara läser raden, men detta är för mig ett väldigt enkelt sätt att få ut maximal upplevelse utav sport. Om vi tar en snabbkoll i fakta:
Manchester United: Crawley Town:
Old Trafford Broadfield Stadium
75 957 platser 4 996 platser
(Samtliga sittplatser) (Varav 1 150 sittplatser)
27 Anställda tränare 1 Anställd tränare
Truppvärde: Truppvärde:
3 281 170 000 kronor 21 454 000 kronor
Vilken division spelar ”Town” i då? Jo, division 5. Är det bara jag som tycker att detta är hur häftigt som helst?! Minst sagt.
Nu kommer vi till min dröm, en värld där mitt ord är lag:
Först hade jag tagit bort Tingsryd från kartan och bränt ner hela orten…. Nä, skämt åsido!
”Svenska Cupen i ishockey”, smaka på den! I min tanke så GÅR det att trycka in en match till varannan vecka, utan att någon skulle klaga. I alla divisioner. Och då ska samtliga lag från division 1 upp till ES vara med och leka, för det är precis det är som är lite utav temat.
ES: 12 lag
HA: 14 lag
Div.1: 57 lag (Bästa div.2 laget så det bli 58 lag?)
Om vi slänger ihop de ligor som räknas som ”proffs” (HA och ES, nästan alla lever på hockey) så får vi 26 lag.
De 6 första i ES och de 7 sista i HA bildar en ”elit-pool”, och de 6 sämsta i ES och de 7 bästa i HA bildar en pool. Div.1 lagen delar vi på mitten i varje serie, där sämsta lagen i Div 1F kommer ihop med bästa ur Div 1E osv. osv.
För att sedan göra det hela intressant så spelas den första omgången mot ett lag från din egna serie, så ES lagen möts en gång i varje pool, samma för HA och mitten lagen i HA får mötas i första matchen (Även om de inte är i samma pool, för att det ska gå ihop) och det samma gäller då också div.1 lagen, enbart för att det ska bli en rimlig chans.
Sen är jag fast. Det blir väldigt krångligt, och orken att pilla ihop allt sitter jag inte riktigt på. Men det måste i alla fall finnas idéer om detta där ute i cybervärlden? För vem vill inte se Lakers vs ASK (om de skulle lyckas bli bästa div.2 lag om 25 år), KHK vs HV71 osv. osv
Ja, jag vet inte, i mitt huvud kanske det låtar intressantare än vad det är i verkligheten…
Vad tycker ni?
Regards, Svartvadet
